Senior – Resa. För många av oss är att resa en stor ynnest. Men när man är inne i ekorrhjulet så begränsas man ofta, det är jobb som ska skötas, det är barn som växer upp, bilen ska putsas, och en massa annat som behöver göras. Det är först när man går i pension, som tiden skapas, då kanske man inte har de pengar som behövs. Men har man skaffat det, så finns det absolut inget som hindrar att man ger sig iväg. I Princip hela Världen ligger för fötterna, bara att ta för sig. Men med tanke på miljö och annat, så är det kanske att föredra Europa, då kan man sätta sig på ett tåg, och njuta, av både resan och resmålet. Det finns knappast något som begränsar en senior på resa i Europa.

Började resa med tåg

För egen del började jag resa med tåg när jag var värnpliktig. Jag bodde då i Stockholm och hade min tjänstgöringsort i Karlskrona, åtta timmar söderut, med tåg. Det fanns de som ville flyga, men det ville aldrig jag. Tåget var en upplevelse, även om bänkarna var hårda och obekväma. Jag kände någon form av frihet när tåget gled iväg ut ur huvudstaden och tog sig an landsbygden.

Inget Interrail

Tyvärr kom jag aldrig iväg på interrail, det kom ju annars i exakt rätt tid för mig, jag var sjutton då det kom 1972. Fast det är kanske ganska skönt att jag inte kom iväg då, upptäckten av både cigaretter och sprit var kanske ingen vidare kombination i den ålder och på resa i ganska okända bygder. Paris, Barcelona eller var man nu kunde hamna. Jag hörde om en del som råkade ganska illa ut med misshandel, rån och någon tjej som blev våldtagen. Då var jag glad att jag inte kom iväg. Nu sedan jag gått i pension har jag ändrat på detta. Å andra sidan nyttjar jag inte de droger  som då kunde förstöra, främst alkohol. Visst tar jag in ett glas vin då vi är på restaurang, men det blir ett glas, och då som smakhöjare, inte för att bli påverkad. Skillnad mot en ung oerfaren och en ganska världsvan pensionär, Senior – Resa.

Upplev och ta vara på tillfällen

Det här året är första året vi båda, hustrun och jag är pensionärer. Jag kan säga att vi utnyttjat tiden ganska väl att resa. Omkring niohundra mil har det blivit på tåg genom Europa. I våras började vi med Italien, en upplevelse där det fanns både gott och mindre bra. Vi bodde i Lecce, långt ner på klacken. De första dagarna var det kyligt, men när den efterlängtade värmen väl kom, då blev det en upplevelse. Minns med välbehag hur vi satt på torget, beställde in både glass och te. Mysigt. Tyvärr var inte bostaden av någon dignitet, så vi lämnade efter tre veckor, vi skulle ha stannat fyra. Men det blev bra, vi åkte till Bari och tog in på ett hotell i stället. Det visade sig vara ett bra val, för Bari är en helt OK stad. Den passade oss bättre må jag säga.

Husvagn

Vi har väl båda, hustrun och jag varit lite skeptiska till att skaffa husvagn och bo hela sommaren på camping. I Somras slog vi ändå till. Vi hittade en husvagn som vi kunde köpa kontant, vi hade sedan drygt tio år satt av de pengar som vi sparade in genom att inte röka. Dessa pengar skulle vi resa upp, men vi hann inte riktigt med, så det har med åren blivit en ganska hyfsad slant. Vi la som sagt det mesta på husvagnen, och ett bra förtält. Hittade dessutom en bra plats, där vi kunde få stå hela sommaren. Jodå vi trivdes. Trots att halva sommaren hade gått innan vi kom ut, så blev det ändå en riktigt härlig upplevelse. Vi har redan bokat in samma plats för kommande sommar. Nu ska vi snart dra ut vagnen, sätta upp tältet, på med grillen, och njuta igen. Sommar är den årstid som jag gillar allra bäst, eller kanske ska jag säga att jag föredrar sol och värme i stället för regn och rusk.

Sommar ingen resa, höst Europa

På sommaren ska det framöver inte bli någon resa, i vart fall inget längre. Nu har vi vår husvagn att njuta av. I stället får vi lägga krutet på en god höstresa, en sådan där vi kan vara iväg ett par månader. Vi funderar på Portugal nästa höst, hyra en lägenhet och bara njuta av en förlängd sommar. Vakna upp varje morgon, titta ut och mötas av lite god värme. Och se hur solen reser sig där borta i horisonten. Det är sådant som får åtminstone mig att må bra. Till Portugal får det bli tåget, igen. Jag gillar inte att flyga, dels för att jag blev lite skrämd senast jag nyttjade detta färdmedel, men jag har börjat tänka lite på miljön, flyget är inget vidare val i sådana lägen. 

Vi körde tidigare bil i Europa, det gav väldigt mycket frihet, men också risker att råka ut för trafikolyckor, så vi har ställt den. Vi använder bilen när vi är hemma, där är trafiken ofta betydligt lugnare. Jag åker och veckohandlar varje tisdag morgon. Då kör jag, men det är en ganska kort sträcka, där det mesta av vägen har en hastighetsbegränsning om 40 kilometer i timmen. Då bör risken för att råka ut för allvarlig olycka vara ganska begränsad. När vi ska resa, så blir det tåg, kanske inte helt ofarligt, men risken för en olycka är ofta betydligt lägre. Nåväl jag ska inte måla fan på väggen. Tåget har den fördelen också att min uppgift blir att vara i tid, och leta efter min plats. Därefter kan jag koppla av, om jag läser en bok, eller tar ett glas vin, det är mitt val. När jag kör bil kan jag varken läsa eller dricka vin. OK visst kan jag hänsynslöst dricka vin. Det är då med all säkerhet många som blir irriterade på mig, och så vill jag inte ha det. Bättre att låta någon annan köra, och låta mig sköta vinet. Det är ju så ordnat att jag även kan slumra utan att det påverkar vår resa.

Till eventuella nackdelar är att vi blir lite begränsade vid resmålet, men ändå inte. På senare tid har vi lärt oss utnyttja kollektivtrafiken. Det brukar fungera alldeles utmärkt. Det enda stället där vi har upplevt att kollektivtrafiken inte fungerat som utlovat är i Sakuzan, en liten ort i Kroatien, där det utlovades att det skulle gå en buss varje kvart in till Zadar. Det är två år sedan vi besökte den lilla orten, och jag är inte helt säker, men jag tror inte bussen har kommit, ännu.

Annars har vi tagit oss runt ganska väl i Kroatien. Vi har besökt Zadar, Split, Krka och en hel del annat. Kroatien är ett land att trivas och må bra i. Det beror säkert på all kust man har, och då allt vatten som finns där. Vatten ger alltid en god effekt på en Öbo som jag, normalt bor jag i Visby, så vatten är lite av livselixir. Vill gärna se havet varje dag. Senior – Resa

Vi bodde en vecka i Zagreb, men det blev inte alls samma känsla som att bo i vare sig Zadar eller Split. Jag kände mig lite instängd i huvudstaden. Men det är min känsla, andra har helt andra upplevelser. Och det är ju tur att vi upplever olika, då kan jag få ha mina platser för mig själv, och jag behöver inte vara där de andra befinner sig. Det är en Senior – Resa.

Som sagt 900 mil i år på tåget

Vi köper numera på oss ett Interrail när det blir rabatt på korten. Sedan har man ju elva månader på oss att utnyttja korten, då ofta två månader och tio resdagar. Vi har nog kommit på att det är kortet som passar oss bäst.Det som är lite kul är ju att vi har kortet som en app i mobilen. Och där kan man plocka fram statistik, dels på en karta hur man rest, men också i siffror. Så därför vet jag att vi rest omkring nio hundra mil detta år. Alla metrarna på det mest miljövänliga sättet man kan förflytta sig i dessa dagar.  Jag tror att detta året, 2022, kommer att vara det året vi rest längst, för framöver blir det nog bara en resa per år. Det kostar på lite att vara ute på resa så som vi har gjort, dels måste man hela tiden leta nya ställen att bo på. Nu har vi visserligen skaffat oss en liten bok, där vi har platser och bostäder som vi kan återkomma till. Problemet med oss är att vi gärna vill uppleva nya platser, jag funderar ibland på hur länge har vi lust att stå på samma plats med husvagnen. Än så länge ingen längtan, men…

Skulle vi tycka en plats är underbar, så skulle vi säkert skaffa oss en egen bostad. Det är säkert trevligt när vi är på plats, men som sagt, det är roligare att uppleva nya platser eller områden. Nu har vi Portugal kvar att undersöka, nästa höst, 2023. Kanske blir där vi hittar något kul. Fast ändå inte. Att resa är att uppleva och man har något att berätta.

Hus ska man kunna resa

För egen del har vi upplevt en hel i Europa. Förut åkte vi bil, vilket gav en massa frihet, och mycket impuls. Vi kunde vakna på morgonen och ha en plan klar, men så började vi fundera och hitta en massa annat som lät än intressantare. Och eftersom vi inte hade någon annan än oss själva att tänka på, så varför inte. Det var bara att ladda om, ta nya satser, och ge sig iväg. För det mesta blev det bra upplevelser, men det hände att vi gjorde fel val. Riktigt så fungerar det inte när vi åker tåg. Visst kan vi välja, men med något större framförhållning. Vi måste trots allt få tag i biljetter. Det brukar inte vara några problem. Vi behöver ju bara sittplatsbiljetter, för vårt Interrail kort brukar ha några resdagar kvar. När detta väl är ordnat, så kan man undra var vi ska bo. När vi körde bil, så fanns ju trots allt den möjligheten att bo obekvämt i bilen, vi kan inte stanna kvar på tåget. Och sova på stationen är inte att rekommendera. Jag tror att man stänger de flesta stationer, och då blir man ändå utkörd. Där mitt i staden, kan det vara lite kymigt mitt i natten, så vi vill gärna ha någonstans att bo. Det har vi ordnat hela tiden, ofta med ett bra boende ganska nära stationen, men ibland har vi fått plocka in några steg för att komma på plats.

Åka tåg är en ynnest

Jag måste nog tillstå mig att säga så. Jag får leta efter vårt tåg, kliva på hitta våra platser, och så slå oss ner. Plocka fram en bok, eller kanske datorn för att skriva lite. Jg kan om jag vill beställa in ett glas vin och sitta där och smutta, eller så kan jag sova och koppla av. Allt för att jag ska må så bra som möjligt när jag kommer fram. Det måste jag då säga är en lyx att kunna välja på det sättet.

Första eller andra klass

För vår del är det inget val, vi väljer alltid första klass. Det gör vi mest för att man har så pass mycket bättre utrymme i första klass, och det brukar vara stökigare i andra klass. Det är ofta de som vänder på varje krona som väljer den andra klassen. Men det har vi lärt oss, de få hundralappar det kostar att välja första klass, har man igen ganska många gånger om i form av betydligt bekvämare. Dessutom händer det ganska ofta att man får in en kopp kaffe, som då ingår i priset. I Danmark är det så varje gång, i Sverige kan du åtminstone på SJ ibland hämta din kopp ibland serveras den vid din stol. Tidigare var det så även på MTRExpress, men de har plockat in all service på första klass. Numera får man betala dyra pengar för en kaffe där, och då väljer jag gamla hederliga SJ i stället. 

Första klass i Europa

Vi har provat på en del tåg i Europa, och det skiljer sig i komfort kan jag säga. Det tyska snabbtåget är visserligen bra och bekväma, men numera får man inget serverat utan att man plockar fram stora plånboken. En kaffe €3,60, det kan jag tycka är lite i överkant. De Italienska snabbtågen är inga problem, där kommer killen med godisvagnen nästan innan man kommer iväg, och så har man sin kopp, och en liten påse snacks. I Italien vet de vad man vill ha på tågen, i vart fall på TrainItalia och deras snabbtåg Frecciarossa, den röda pilen eller de andra två Silverpilen resp den vita pilen, Frecciargento eller Frecciabianca. Bara njutbarheter. 

Vi åkte de kroatiska tåget mellan Split och Zagreb, det var ingen klass på dessa tåg kan jag säga. Har du åkt Öresundståg, som trafikerar västkusten och Danmark, då har du ungefär samma klass där. Hård och obekväma säten, absolut ingen service, vi kunde inte ens köpa en kopp kaffe. Under all kritik. Men färden var vacker, kanske inte som det har beskrivits, men helt OK. ÖBB har tåg mellan Zagreb och upp i europa, jag tycker inte heller att deras tåg är något att hålla i handen, om man tittar på komfort. Här kunde man i och för sig skaffa sig en kopp kaffe, till tyska priser, €3,60 för en liten mugg. Men det fanns en restaurangvagn med vita dukar och fint, så det ska dom ha all heder av. Mycket kunde man få till lyxrestaurangspriser, sådant drar ner betyget. Jag har inte provat de franska eller spanska snabbtågen, det blir nog en uppgift nästa år, då vi förhoppningsvis hamnar i Portugal. 

Var ska man bo?

Vi har provat med att hyra lägenhet, men inser att det knappast är något alternativ, om man nu inte hittar en privat värd som man kan lita på. Vi har råkat ut för att värden, trots att de godkänt till exempel Bookings villkor, så kommer det ändå egna villkor, och dessa villkor kommer fram först när man bokat och betalt sitt boende. På ett ställe i Zagreb kom vi inte in, förrän vi skickade ett SMS med en bild på vårt pass till ett okänt nummer. Booking tyckte det var helt OK, så att få någon hjälp därifrån det var helt uteslutet. AirBnb har tydligen infört en sådan process i sina villkor. Det känns ju väldigt oseriöst. I Sverige varnar ju den svenska polisen för sådana saker, man kan bli utsatt för bedrägeri om man lämnar ut sina personliga uppgifter till någon okänd. Jag har inga problem med att låta någon ta en bild på mitt pass, när de tar emot en och släpper in i lägenheten. Men att jag ska skicka en bild, till ett för mig okänt mobilnummer det känns väldigt obehagligt. Så mitt tips är att om du ska bo i lägenhet, se till att det finns folk som möter upp när du kommer.